Jag snubblade och föll över en hund igår. Men inte en Bichon Frisé eller minipinscher. Eller ens en Labrador. Utan en biffig American Staffordshire-terrier. Jag tänkte inte så mycket på det just då, mest att jag gjorde mig illa och fick grus i munnen. Hunden fnös och såg rätt förvirrad ut. Husse blev nog argare.
Men man drabbas ju ibland av eftertankens kranka blekhet - plötsligt verkar varannan s.k. kamphund bita ansiktet av folk och fä. Just den här verkade ganska avslappnad, dock. Slickade mig t.o.m. i ansiktet där jag låg. Men ägaren blev sur, som sagt var. Inte för att jag kan anklaga honom. Jag hade varit hemma hos Krister och Lasse för vår månatliga epikurée-kväll. Jag hade inhandlat en fullständigt svindy (men prisvärd) olivolja (Ollio Pogoda) som vi avnjöt med några skivor färska tomater, en eller två kronärtskockor samt färskt kryddgrönt. Till det ett friskt men samtidigt smakrikt vitt vin - Petit Chablis. Efter det sauterade grönsaker med vit tryffel. Till det snapsade vi Genever och drack grumligt holländskt öl. När den ugnsbakade kalven dök upp i sällskap med ett bastant amarone-vin började jag tappa kollen. Men det var fortfarande hemskt trevligt. Krister trakterade oss med sin banjo, Lasse drog anekdoter från tiden i lumpen på Gotland och själv höll jag ett anförande om Marie-Antoinette. Vi rundade av med briocher, kaffe och en välutrustad drinkvagn. Tyvärr bor Krister och Lasse i Bagarmossen, jag har inte råd med taxi och då gick det som det gick.
Men jag kan glädja er med att jag har varit hos doktorn och lämnat blod- och pissprov då de har oroat sig för mig lever. Även om mitt prov inte är det bästa de sett, har jag inte fått några strikta order! Än så länge håller gubben ihop.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar